- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIX : Industri och handel /
62

(1910) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utom tullskyddet är det äfven en annan omständighet, som särskildt
bidragit till ett lättvindigt skapande af små industriföretag till tvifvelaktig
nytta för vårt ekonomiska lif. Det är livad nian kan kalla bankernas
låne-politik. 1 vårt land hafva i högre grad än i andra länder bankerna
upp-drifvit en inbördes konkurrens under ohejdad strälvan att med löfte om högsta
möjliga räntegodtgörelse draga till sig lediga medel och besparingar. Mycket
af det, som skulle direkt sökt sig ut till handel och industri, ingår i stället
till bankerna, hvilka åter, för att göra medlen räntebärande, måste drifva sin
utlåning till det yttersta. De höga räntor, som under sådana förhållanden
måste betingas, kunna ej betalas af de stora och sunda industrierna, utan
utbjudas pengarna till mer eller mindre äfventyrliga företag, som icke tveka
att betala snart sagdt livilken ränta som helst. Att detta ansvarslösa
kredit-gifvande och kredittagande icke är ägnadt att befordra en lilskraftig industriell
utveckling ligger i öppen dag.

Kammaren har anfört några exempel på förhållanden, som sannolikt
medverkat till, att vår industriella utveckling varit mindre intensiv än vissa andra
länders. Med de anmärkningar, som framställts, har emellertid Kammaren
icke velat förneka, att hos oss särskildt. pä senare åren många åtgärder från
det allmännas sida vidtagits för näringslifvets höjande och att missförhållanden
likartade med våra existera äfven i andra länder. Ja, med all säkerhet
florera i de större affärsländerna, under deras intensivare ekonomiska lif, en
mängd osunda företeelser, från hvilka vårt affärslif ännu förmått hålla sig
tämligen obesmittadt. Men liksom en starkare kropp lättare reagerar mot
ett sjukdomsfrö, så bar den ekonomiskt starkare nationen sannolikt, lättare
att motstå verkan af onda inflytelser, hvilka för ett mindre folk kunna blifva
olycksbringande. Och — Kammaren upprepar det — om våra ekonomiska
rörelsemedel för närvarande äro mindre än de ledande kulturländernas, är
det så mycket viktigare att vi genom en klok förvaltning söka göra dem så
fruktbringande som möjligt.

Åtgärder till befordran af hela vårt näringslifs utveckling är, enligt
Kammarens uppfattning, det som främst fordras, 0111 vi vilja försöka att
hämma emigrationen. Kmellertid fä våra anstalter mot emigrationen icke
inskränkas därtill, af det enkla skälet, att detta medel svårligen kan blifva
fullt effektivt förrän våra förhållanden vuxit sig så stora, att vi verkligen
kunna erbjuda de förmåner, som synas utgöra den förnämsta driffjädem till
emigrationen. Men, såvidt. Kammaren förmår bedöma, äga vi icke betingelser
för en ekonomisk utveckling sa intensiv som Amerikas. Vi hafva tillräckliga
resurser för att ytterligare kunna utveckla vår industri, men Kammaren är
icke öfvertygad om, att vår väg måste vara densamma som andra länders
eller att vi öfverhufvnd taget kunna eller böra inrikta oss på en
världs-konkurrerande massproduktion. Det ekonomiska lifvets lagar äro icke så
storstiladt. enkla, att vi ovillkorligen måste tänka oss ett antingen — eller.
Likaväl som handt,verket, till trots för alla spådomar, visat sig kunna
fort-lefva vid sidan om fabriksindustrien, sä finnas nog lifsområden för
industriföretag med olika proportioner. Det är icke otänkbart, att vi genom att med
allvar koncentrera oss på kvalitetstillverkningen och specialisera oss på
lämpliga områden, kunna skapa åt värt land en industriell rangplats eller i hvarje
fall en tryggad ekonomisk ställning utan att vi behöfva inrikta oss på en
sträfvan, som med all sannolikhet öfverstiger våra krafter. Den väg, som
ligger för oss, är den som är den naturliga för all politik liksom för allt
sundt praktiskt arbete: att söka se de mål, som ligga närmast., och utnyttja
möjligheterna pä det bästa sätt, som under föreliggande omständigheter är
möjligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:23:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuindhand/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free