Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde århundradets luft. De upprörde mot sig en
månghöfdad opposition: »de kränkta rättigheternas, bekännelsernas,
nationaliteternas». Ingen vill vika och striden stormar lös;
en konung slites från tron och lif och hans barn irra i
landsflykt; men nationen behöfver konungadömet och
konungasönerne ropas tillbaka. Den ene, »en politiker allt igenom»[1]
får en graf bland Englands framfarne kungar i Westminster
Abbey. Den andre utan minne af det förflutna drifs af
bigotteri och herskarebegär från angrepp till angrepp på kyrka
och stat och slutar sitt lif i dens nådebröd, som var hans
folks fiende.
Införandet af anglikanska kyrkan hade för en tid
undertryckt papisterne men vållade också en söndring bland
protestanterne, som med åren blef farligare. Det fans många
protestanter, som afskydde konungens andliga supremati,
engelska kyrkans väl mycket katolska ritual och biskopsvälde.
När de envist vägrade att sluta sig tili episkopalförsamlingen,
ropade hon sin beskyddare tili hjelp; kronan var färdig med
våldet; så upsprang och växte i seghet puritanernes hat till
kyrka och krona. Att förena de stridiga elementen syntes
och var en omöjlighet. Medlingsförsök dugde tili intet.
Derför skreds också till olika enhetssträfvanden, som gingo ut på
att tvinga in hela den britiska ön under kyrklig likformighet.
»Under de första Stuartarne hade afsigten varit att göra
episkopalismen, under rebellionen presbyterianismen till
herskande kyrkoform i Storbritanien»[2]. Det ömsesidiga
förtrycket hade ökat hätskheten mellan protestanterne. Och när
anglikanska kyrkan med restaurationen återkom till väldet,
befäste hon sig der med dens misstro, som en gång stupat
utför magtens tinnar. 1661 års parlament äterställde den
gamla kyrkoförfattningen och liturgien, fastställde ordination
som vilkor för presterlig befordran; och underhuset bestämde,
att hvarje dess medlem skulle vid äfventyr af förvisning taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
