Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nattvarden efter den gamla liturgien[1]. Anglikanska kyrkan
hade fallit med tronen och i konungen fått sin martyr; hon
hade lidit af rebellionen och nu predikade hon tili despoters
glädje och folks förfäran och, som hon trodde, till sin egen
trygghet den blinda lydnaden. — Katolikerne, en försvinnande
minoritet, en femtiondedel af nationen, hade från början varit
ett mål för protestanternes gemensamma fruktan och hat och
detta hat hade ökats till afsky efter krut-konspirationen. Dock
hade alla konungar af huset Stuart sträfvat efter att förena
sina katolske undersåtar — de voro inga sträfva republikaner
de — med den protestantiska staten. Jakoh I arhetade på
återställandet af den kyrkliga enheten sådan hon varit före
påfvedömets upphöjelse. Karl I ifrade för en den undersåtliga
lydnaden ocb katolicismen samamanknytande edsformel. Karl
II, om han hade någon religion, var katolik ocb gjorde
allvarsamma försök att sammansmälta anglikanism och katolicism,
dervid utan tvifvel räknande på högkyrkans oförsonliga
motvilja för puritanerne[2]. För att bemantla sin papistiska
böjelse vågade han dock icke förbigå de protestantiska sekterna.
Han utfärdade en Indulgensförklaring, som bröt strafflagarnes
magt öfver dissenters af alla bekännelser. Parlamentet
uppträdde med eftertryck mot konungens tilltag. Han måste
upphäfva sin förklaring och högtidligen lofva, att hon aldrig
skulle begagnas såsom prejudikat. Man bör ha denna
försäkran i minnet. Men icke nog med att konungen fick se
Indulgensen falla. Han måste också samtycka till Testakten,
som utestängde alla andra än anglikaner af renaste vatten
från statens embeten. Hofvets tydliga benägenbet för
papismen hade emellertid närmat protestanterne till hvarandra och
gjort dem misstänksamma. Det mumlades om, att den
protestantiska religionen var hotad. Men det var ej blott de
religiösa frågorna, som försatte nationen i oro. Alltsedan
traktaten i Dover gingo dunkla rykten om, att d«t förbereddes ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
