Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således ej heller tiM någonting stå i den relationen, att det
skulle vara en högre eller högsta grad i förhållande till detta.
Tilläfventyrs kunde dock enhetens förhållande till
mångfalden uppfattas såsom det qvantitativt obestämdas till det
qvantitativt bestämda. Men samma resonnemang, som nyss
anfördes vid frågan om enhetens och mångfaldens fattande
såsom qvalitetslöst och qvalitativt bestämdt vara,
återkommer äfven här. Också här blir det obestämda varat enheten
mellan begge, hvaraf följer, att den förut antagna enheten
antingen blir ett annat än detta obestämda vara, men då
också ett annat än enheten, eller ock, ifall den först
antagna enheten förklaras vara identisk med det obestämda
varat, att äfven mångfalden såsom varande blir enhet, d. ä.
qvantitativt obestämdt vara, hvilket strider mot antagandet.
Efter allt detta synes det blifVa en stor svårighet att
bestämma, i hvad förhållande enheten står till mångfalden.
Ett qvalitativt förhållande tyckes det ej kunna vara och
enligt det föregående ej hellef ett qvantitativt. Kunna de nu
ej åtskiljas från hvarandra hvarken såsom olika slag af vara
ej heller såsom olika grader af samma slag, så synas de i
sanning icke i något afseende kunna från hvarandra åtskiljas
utan sammanfalla till ett. Men ett sådant sammanfallande
till fullkomlig identitet får — efter allt utseende— i
philosophiens namn ej ske. Ty philosophien söker visserligen att
finna en högsta enhet, men den utgår dervid från en gifven
mångfald och söker dennas förklaring ur enheten. Aro nu
dessa alldeles ett och detsamma, så måste, då de i alla fall
presentera sig såsom tvenne, endera nödvändigt vara endast
en falsk uppfattning af den andra eller möjligtvis båda en
falsk uppfattning af ett tredje. Vore enheten en falsk
uppfattning af mångfalden, så syftar hela philosophien till ett
falskt mål, när den för tanken söker en högsta enhet; och
efter det hörer till hennes väsen att så göra, så hörer det
till hennes väsen att vara falsk. Skulle deremot mångfalden
vara en falsk uppfattning af enheten, så inträder den förut
anmärkta svårigheten, att en oriktig uppfattning nödvändigt
förutsätter åtminstone en dualitet af subjecter, alltså redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
