Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mångfald, h vilken icke får vara blott tikfenbaiV
dessa svårigheter åter skulle göra sig gällande, i händelse
vi ville förklara både enheten och mångfalden såäom falska
uppfattningar af ett tredje såsom det enda sanna.
Vi gå vidare. Förutsatt* äfven, att defesa svårighets*
vore lösta och enhet och mångfald sålunda med hvarandra
förenade, ändå veta vi ju icke, hvad enhet öch mångfald
egentligen är. Man kunde svara, att enheten är exihet af
mångfald och mångfalden mångfald af enhet, hvilket väl bikt
det enda möjliga uttrycket för begges deltagande i Varat.
Men det skall snart visa sig, att detta icke är nog, utan att
vi med denna uppfattning af enhet och mångfald och med
antagande, att deras hela betydelse dermed vore uttömd*
skulle råka i motsägelse med oss sjelfva. Ty visst är det,
att enheten i något afseende, om också blott ett genom
relation uppkommet, är någonting annat än mångfalden, och
mångfalden å sin sida någonting annat än enheten. Detta
andra kan nu icke vara varat, ty det är gemensamt för
begge; men strängt taget kan det på detta sätt ej hellef
vara enheten och mångfalden sjelfva, ty om begge mötas i
varat, så är enheten åtminstone till en del mångfald ofe&
mångfalden åtminstone till en del enhet *), hvadan
ingendera blott genom sig sjelf skiljer sig tillräckligt från den
andra; eller med andra ord: genom att blott vara enhet är
enheten lika väl mångfald som någonsin enhet, och genom att
*) För att inse detta måste observeras, att enhet och mångfald
åtminstone till en del upptaga samma spher af varat; ty upptaga
de olika spherer, så följer deraf ingenting med afseende på deras
egen communication med hvarandra. Hen det förra är verkligen
händelsen. Ty allt varande är enhet, och allt varande är
mångfald, hvilket redan Plato uppvisade så, att, så snart vi tala om
något, Som är, så hafva vi äfven rätt att säga, att det är ett;
och så snart vi säga, att ett är, så hafva vi åtminstone sagt, att
två äro, nämligen enheten och varat, hvilket åtminstone i
uttrycket är en tvåfald, alltså i något afseende en flerhet. Är nu allt
vara både enhet och mångfald, så fö\jer deraf, att all den
enhet, som är, också är mångfald, och att all den mångfald, s0m
är, också är enhet ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
