Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
— Ja.
Han hade frågat långsamt, lågt och spändt.
Det låg en vek, undertryckt sympati i stämman,
när han svarade:
— Det var rätt af dig.
Stojet tystnade. Man satt en stund och sög
på cigarrerna. Ingen talade, men det kändes i
luften, att andra tankar långsamt smögo sig öfver
sällskapet.
Till sist sade Norström i en nästan irriterad
ton, vänd till Schultz, som hade böjt fram
hufvudet och lät blicken hvila på någon okänd punkt
längst bort i mörkret:
— Det låter nästan, som om du skulle ansett
det omoraliskt af Grane att blifva prest?
— Jag trodde aldrig, att han önskade det.
— Ja, men det är väl bra intolerant . . .
— Intolerant? Nej, inte det ringaste. Den
som vet en sak, kan ju omöjligt tro motsatsen.
— Och den som inte törs tro, hvad han vet,
är en stackare, tillade Grane, som i dag kände
sig ovanligt stark och säker på sig själf.
Norström smålog öfverlägset.
— Det är väl alt en något ungdomlig
uppfattning.
Schultz såg ut, som om han fått lukta på
dyf-velsträck, men svarade kallblodigt:
— Ungdomlig? Ja, visst är den ungdomlig,
eftersom jag själf är tjugutre år. För rästen vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
