Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
jag inte, men jag trodde nästan, vi voro
jämnåriga.
— Inga personligheter, afbröt Hultin, och
samtalet blef mera allmänt. Hultin drog fram med
sitt favorittema ur boströmska filosofen, om de
mänskliga förnimmelsernas förhållande till det
absolutas, och innan man visste ordet af, hade
själens odödlighet, guds existens, möjligheten af
viljans frihet, treenighetsläran, Kristi gudom,
nattvarden och konfirmationstvånget i ett något
for-ceradt tempo passeradt revy, och man talade
häftigt och osammanhängande.
Grane ansåg, att om man ej visste, hvad man
skulle tro, så borde man åtminstone arbeta på att
långsamt skrida fram till något slags uppfattning,
som kunde visa sig hållbar. Icke genom lifvet, ty
det vore en dålig uppfattning, som städse blefve
sig lik, men åtminstone hållbar i den meningen,
att den icke utbyttes mot en aldeles motsatt, utan
i stället uppginge i en ny såsom i en bättre
färdigbildad.
Hultin förklarade, att dogmläran var skadlig
för den andliga matsmältningen, emedan den
verkade förstoppande, Lindberg påstod gladeligen, att
han aldrig hade haft någon religion och aldrig
kunde få någon, men att han var lika glad för
det, och Norström sade sig vara indifferent,
verkligen oroande indifferent, men han höll på
religionen under nuvarande förhållanden, hvarför han ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
