Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om konungarna Valdemar och Magnus (åren 1266—1290)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hertigen svarade, ej ovänlig och ej mycket
vred, på följande sätt: »Jag vet väl, att jag är eder
broder, af samma fader och samma moder. Haden
I lämnat mig det, som mig med rätta tillkom, så
skulle jag icke hafva brukat våld mot eder. Nu
hafven I haft ringa gagn däraf, att I hafven låtit
uppegga eder mot mig. Men I hafven gjort efter
eder husfrus vilja, då I hafven vändt edert hat emot
mig. Hon hjälpte också till, det mesta hon kunde.
Nu vill jag dock bevisa eder nåd, så att alla dugande
män, när de höra det, skola säga, att jag ej visar
mig oskälig mot eder, och skola tacka mig, för att
jag gör väl.» —
— Därpå stämde hertig Magnus riksens män
att komma samman till ett möte i Västergötland
och fick af många högt lof och pris; ty där gaf han
med herrarnas samtycke Valdemar hälften af riket
och antvardade honom i händer Västergötland och
Småland, Värmland och Dal. Själf behöll han Svitjod
(d. v. s. Svealand) och Uppsala; men Valdemar fick
allt det, som ligger utanskogs (d. v. s. utanför
gränsskogarne mellan Svea- och Götaland). Härmed
skulle då allt vara förlikt, och sedan skulle
ingendera göra den andre orätt. —
Denna utförliga skildring, som vi nu hafva hört,
är nog i hufvudsak historiskt riktig. Men
författaren har sannolikt fått enskildheterna från
sagesmän, som varit partiska för hertig Magnus. Ty
dennes ädelmod mot den besegrade brodern framstår
mindre lysande, när vi af andra källor erfara, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
