Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, gick han upp på tornet och stod där och tänkte
på det skamliga dåd, han förut hade begått efter
ovisa människors råd. Visst hade man något eggat
honom därtill, men icke hade man behöft locka
honom länge. Det går lätt att gifva onda råd åt den,
som har en ond vilja. Då läste han väl till tornets
port och gjorde sig själf stor vanära, ty han
kastade nyckeln i ån, så att den ej var god att få
igen. Sedan for han till Stegeborg. Må den Gud,
som bor i himmelen, taga hämnd för de
missgärningar, han begick! —
— Då lefde hertig Erik, så har man sagt mig,
nio dagar utan mat och utan dryck — det var ett
under, att han kunde det, — och hertig Valdemar
elfva dagar. Jag tror, att hertig Eriks dagar blefvo
färre af den grund, att han förut hade blifvit mera
pinad. —
— Så svälte konungen dem ihjäl.
Det säga få, att han gjorde väl.
Vår Herre gifve dem himlens lott
för den hårda död, de lida fått! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
