Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplöser likaväl medvetandets öfriga concreta bestämningar, som
de sinnliga — Mag. Borelics erkänner sjelf, att det enda vid
början af philosopherandet vissa är det abstracta tänkandet
sjelft1). Men härtill kommer, att Hegel sjelf upplyst om,
hvari detta tingeris supponerade Väseö och sanning består:
nelnligen i deras »Nichtigkeit«, eller, såsom det annorstädes
heter, deri, att dë an sich, till sjeHva sitt innerstä äro phæno-
mener2). Huru skulle väl också — för att ej åter påminna
om sjelfva den ofvannämnda sinnliga formen hös tingen, hvilken,
åtminstone på den ståndpunct vi ännu stå, vore absolut
obegriplig, om den verld, hvartill den hör, vore en gudomlig
urbild — den af Hegel itererade liknelsen af de sinnliga tingens
betragtande med ätande och matsmältning8), ens vara rimlig,
ifall genom denna betragtelse en fond af gudomligt innehåll
eller tirbildlighet skulle upptäckas? Dock — alla dessa
argumenter äro öfverflödiga. Hegel sjelf förklarar uttryckligen,
å ena sidan, att den phænomenologiska processen är 6n
andens abstractions-process från sin naturliga (eller gifna)
concrétion och bestämdhet4); å den andra, att dess resultat är
det rena och abstracta medvetandet5) och att vetenskapen,
engång hunnen till denna allt medvetandes sanning, icke har
att gå utom detsamma (till det concrét gifna)6).
Härmed nekas visserligen icke, att phænomenologien, redan
såsom en negativ reductionsprocess af den gifna verkligheten, i
densamma återfinner ett bestämdt begreppsiftnehåll. Lika litet
nekas, att detta verkligen eger objectiv sanning och
nödvändighet enligt Hegel. Bådadera är helt naturligt, såvida dessä
ting verkligen utgöra modi af det rena tänkandet, och
phænomenologien är bemödandet, att i dem uppvisa denna deras
princip. Men af alldeles samma skäl följer likväl ock, att
nyssnämnda de bestämda begreppens character ej af
phænomenologien kan inses. Eller, m. a. o., då dessa ting och
deras begrepp icke genom sitt eget väsen och innehåll, utan
endast ratibne causæ7) äro sanna och nödvändiga, så kunna
1) P. a. st. sid• 33. ;, 2) EneycL I sid. 97. $) P. a. st, sid. i9
4) Lofr. 1 sid. 8. 5) P. a. st. sidd. 35, m, fl. 6) P. a. ,st. sid. 62.
7) Jfr. Spinoza Eth* i pr. XXXÊII Schol. som ganska’ ffgtigi insett ech
dragit consequenserna af denna skilnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
