Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lä tom oss sålunda inhemta Hegels tanke i delta afseende
— han har med den utsagt sjelfva betydelsen af ofvannämoda
tingens betragtande och det sätt, hvarpå detta leder anden till
tanken. De, säger han, som tillägga de sinnliga tingens
realitet någon sanning [urbildlighet ?J, behöfva ännu att i
vishetens lägsta schola — de eleusinska mysterierna — lära,
huru de sinnLga tingens oväsentlighet (Nichtigkeit), genom
deras förtärande, realiseras; i hemligheten af denna deras
negation visa sig t. o. m. djuren invigda, och hela naturen firar
dessa uppenbara mysterier, hvilka lära, hvart de sinnliga
tingens sanning består1). Det är om dessa mysterier som
phænomenologien undervisar2); och hufvudsumman af denna
undervisning består i ett systematiskt förnekande af sanningen
(eller, såsom Hegel kallar det, »negation«) af hvarje
medvetandets bestämda innehåll, såsom motsägande och falskt3), én
genomförd scepticism mot den gifna verkligheten, genom hvilken
anden skall återföras till det rena och abstracta medvetandet
sjelft såsom tingens princip och all philosophisk kunskaps
källa4). — Man kunde måhända anmärka, att detta, liksom
det citerade yttrandet af Hegel, blott gäller om de omedelbart
gifna tingen eller sjelfva det sinnliga såsom sådant, men att
äfven om denna deras sinnliga form negerades, ett väsendtligt
innehåll i tingen eller deras begrepp kunde i medvetandet
conserveras5). Nu skulle det väl synas mig, som vore en sådan
förutsättning redan de facto vederlagd, då Phœnofnenàlogien
1) Phcenomenol. sidd• 82—83•
2) Se Pfuenomen. sid. 62 och Encyelop. M sidd, i8, 19. — Jag nöd-
gas här engång för alla förklara, att jag ej i noterna kan anföra sjelfva
verba formalia från Hkgel. Jag är ledsen, att så är, så mycket mer som
Mag. Borblius påstår sig sällan hafva på de förr af mig citerade ställen
återfunnit den af mig ur dem hemtade meningen; men utrymmet tillåter
mig ej att hvarken delvis eller helt aftrycka Hegel. För att nu i någon
mån afhjelpa denna olägenhet, vill jag nämna, att de svenska orden i
texten, efter regeln, utgöra en öfversättning eller ett sammandrag af tyskan
på de dertill anff. st. hos Hegel — om rigtigheten hvaraf hvar och en ur
Hkgel sjelf kan öfvertyga sig, — samt att jag, der någon eftertanke kunde
fordras för att inse rigtigheten af mina conclusioner ur ett anf. st., skall
antingen inrycka detta i noten eller p& annat sätt söka ådagalägga
detsamma. ’
3) Se t ex* anff. st. n. prae. 4) Gefch. d. Phil. JU sid. 688.
Log, I, tidd. 3J} ff. m. fl. st. 5) Jfr. Mag. Borelius p. a. st. sid. 3t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
