Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora frågan - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har inga flickaktiga illusioner», sade hon mildt, men
hon vågade icke komma tillbaka till honom. »Jag är
en mogen kvinna, och därför förstår jag. Män äro
män... Det är ju en vanlig sed här i landet, detta —
och det chockerar mig inte. Jag gissade det från
början. Men — å! Det är väl bara en sådan
förbindelse som är vanlig här i landet — och inte ett riktigt
giftermål?»
»Sådana frågor göra vi inte här i Alaska», invände
han med svag stämma.
»Jag vet det, men...»
»Nåväl — det är bara ett äktenskap enligt landets
sed, ingenting annat.»
»Och det finns inga barn?»
»Nej.»
»Inte heller...»
»Nej, nej, ingenting... Men det är ändå omöjligt.»
»Det är det inte.» Hon stod åter bredvid honom,
och hennes hand berörde lätt och smekande hans
solbrända nacke. »Jag känner mycket väl till vad som
här är skick och sed. Sådant händer här varje dag.
Männen vilja inte stanna här i alla sina dagar,
utestängda från världen. De ge en anvisning på P. C. C.
kompaniet för ett års underhåll förutom en summa
kontant, och så är den övergivna nöjd. Efter den
tidens förlopp kan mannen...» Hon ryckte på axlarna.
»Så kan man också göra med flickan här. Vi ge
henne en anvisning på kompaniet, inte för ett år,
utan för hela hennes livstid. Vad var hon, då ni
först träffades, Dave? En rå, köttätande vilde, som
levde på fisk om sommaren och på älgkött om vintern,
fråssade när tillfälle gavs och svälte då det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
