Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppade av just då Jim Cardegee hade frigjort sina
händer och lyfte sig på dem upp ur gropen.
»Jim!» Den nykomne kände igen honom. »Vad
står på?»
»Vad som står på? Å, ingenting alls! Jag har
bara händelsevis så’na här små roligheter för mig för
min hälsas skull . . . Vad som står på, din djäkla
idiot? Vad som står på? Hjälp mig loss, annars ska
jag lära dig, jag! Raska på, om du inte vill att jag
ska svabba däcket med dej!»
»Uff!» utbrast han, sedan den andre hade börjat
skära av remmarna med sin slidkniv. »Vad som står
på? Jag skulle just vilja veta det, jag. Tala om för
mig, du, vad som står på, är du snäll! Nå?»
Kent var stendöd, då de vände honom om.
Bössan, en tung gammal mynningsladdare, låg helt nära
liket. Stål och trä hade skilt sig åt. Nära den övre
ändan av högra pipan gapade en flera tum lång rämna
med utåtvikta kanter. Sjömannen lyfte undrande upp
vapnet. En glittrande massa gult stoft rann ut genom
rämnan. Och nu började saken klarna för Jim
Cardegee.
»Kors för sjutton hakar!» utbrast han, »det var
också en historia! Här är ju det förbannade guldet!
Gud straffe mig, och dig också, Charley, om du inte
genast springer in efter en vaskpanna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
