Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det gör ingenting», svarade Evdoxia Nikitischna;
»stig in.»
De unga männen efterkommo uppmaningen. Det
rum, hvari de befunno sig, liknade snarare ett
arbetsrum än en salong. Papper, bref, ryska tidskrifter,
hvilkas blad i allmänhet icke voro uppskurna, lågo i oordning
på de dammhöljda borden; halfrökta cigarrstumpar voro
kastade rundt omkring. Värdinnan i huset satt i halft
liggande ställning på en skinnklädd soffa; hon var ännu
ung, hade ljust hår, hon bar en spetsnäsduk på
hufvudet, och stora armringar prydde hennes händer, hvilkas
fingrar voro korta. Hon steg upp, kastade vårdslöst
öfver axlarna en sammetsmantilj, fodrad med gulnad
hermelin, och sade med smäktande röst till Sitnikov: »God
dag, Victor!» samt tryckte hans hand.
»Bazarov, Kirsanov», sade han med tvär ton, i det
han härmade Bazarovs sätt att presentera.
»Välkomna!» svarade fru Kukschin; och i det hon
fäste på Bazarov sina runda ögon, mellan hvilka man
såg en utstående liten oansenlig röd och uppåtböjd näsa,
tillade hon: »Jag känner er!» och tryckte äfven hans hand.
Bazarov förvred nästan omärkligt sina ansiktsdrag.
Den emanciperade damens obetydliga lilla ansikte
utvisade ingenting, som var ovanligt fult; men uttrycket i
hennes drag var frånstötande. Man skulle haft god lust
att fråga henne: »Hvad går åt dig? Är du hungrig?
Känner du dig ledsen? Är du rädd för något?
Hvarför denna kraftansträngning?» Liksom Sitnikov kände
äfven hon något, som ständigt gnagde hennes själ.
Hennes rörelser och språk voro på en gång obesvärade och
tafatta; hon ansåg sig tvifvelsutan själf som en
beskedlig och okonstlad varelse, och dock förekom det, när
hon gjorde något, alltid, som om hon haft för afsikt att
göra något annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
