Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evdoxia framkastade dessa frågor i oafbruten följd
med en tillgjordt behaglig vårdslöshet utan att afvakta
svar; bortskämda barn tala på detta sätt till sina
vårdarinnor.
»Jag heter Arkadi Nikolaitsch Kirsanov», sade
Arkadi, »och gör ingenting.»
Evdoxia började skratta.
»Det är förtjusande! Röker ni ej heller?... Victor,
ni vet, att jag är ond på er?»
»Hvarför då?»
»Man har berättat för mig, att ni åter börjat på att
berömma George Sand. Hon är en kvinna, som blifvit
efter sin tid, och ingenting vidare! Huru skulle man
kunna vara nog djärf att jämföra henne med Emerson?
Hon har ej någon idé vare sig om uppfostran, fysiologi
eller något annat! Jag är öfvertygad om att hon aldrig
hört talas om embryologi, och hur vill man i vår tid
undvara denna vetenskap?» (Evdoxia sträckte fram sina
armar, under det hon uttalade de sist nämnda orden).
»Ah! Hvilken beundransvärd artikel, Elisevitsch
skrifvit i detta ämne! Han är ett geni, denne herre!»
(Evdoxia sade alltid »herre» i stället för »man»). »Bazarov,
sätt er bredvid mig på soffan. Ni vet kanhända icke,
att jag är rysligt rädd för er?»
»Hvarför då? Jag är nyfiken att få veta det.»
»Ni är en mycket farlig herre, ni kritiserar hela
världen. Åh, min Gud! Jag talar som en riktig
landtlolla. När allt kommer omkring, är jag en riktig
landtlolla, jag förvaltar själf mitt gods, och föreställ er, att min
starosta[1] Erofei är en märkvärdig typ; han påminner
mig om The path-finder, som Cooper skildrar. Det finns
något så ursprungligt hos honom. Jag stannar bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
