- Project Runeberg -  Fäder och söner /
140

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han störtade emot henne...

»Ni har ej förstått mig», sade hon brådstörtadt, med
dof röst och alldeles isad af fasa. Om han tagit ett
steg till, skulle hon sannolikt uppgifvit ett rop; hela
hennes ställning tillkännagaf det. Bazarov bet sig i
läpparna och gick ut.

En half timme därefter öfverlämnade en
kammarjungfru till Anna Sergeievna ett bref; från Bazarov. Det
innehöll endast en rad: »Skall jag resa redan i dag,
eller kan jag dröja till i morgon?» — Fru, Odintsov
svarade: »Hvarför resa härifrån? Jag förstod er icke, och
ni har ej förstått mig.» Då hon skref dessa ord, sade
hon till sig själf: »Jag förstod i själfva verket icke mig
själf.»

Hon visade sig icke förrän vid middagen och
tillbragte hela förmiddagen med att gå fram och tillbaka i
sitt rum; hon hade händerna lagda i kors öfver bröstet,
stannade emellanåt, än framför spegeln, än framför
fönstret, och strök sig oupphörligt med en näsduk om
halsen, där hon tyckte sig känna en brännande fläck.
Hon gjorde sig den frågan, hvarför hon »tvungit»
Bazarov, såsom denne själf uttryckt sig, att förklara sig,
och om hon icke själf redan förut anat allt... »Jag
är brottslig», sade hon högt, »men jag kunde icke
förutse allt detta.» Hon blef tankfull och rodnade, då hon
påminde sig det nästan vilda uttryck, som Bazarovs
ansikte fått, när han störtade fram mot henne.

»Eller också», återtog hon plötsligen... Men hon
afbröt sig hastigt och skakade på sina lockar... Hon
såg sig i spegeln, under det hon stod med hufvudet
djupt nedböjdt och med ett hemlighetsfullt leende i sina
halft slutna ögon och på sina halföppna läppar, och det
förekom henne, som om detta utseende sade henne något,
som djupt upprörde henne...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free