Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, nej», sade hon slutligen, »Gud vet, hvart detta
kan leda; man bör icke skämta med sådant; att kunna
bibehålla sitt lugn är ändock det bästa här i världen.»
Hennes lugn hade icke störts, men hon var
nedslagen och fällde till och med några tårar utan att
riktigt veta hvarför. Det var icke någon blygsel öfver att
hon blifvit förödmjukad, som framkallade hennes tårar.
Hon kände sig i själfva verket icke förödmjukad, hon
kände sig snarare brottslig. Under inflytelsen af skilda,
oklara känslor, dels af medvetandet om att hennes lif
förflöt så snabbt, dels af en önskan att få någon
omväxling, hade hon småningom närmat sig en viss gräns, och
då hon kastat blicken utöfver denna, hade hon
varseblifvit — icke en afgrund utan en tomhet eller något
motbjudande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
