Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bazarov gjorde en rörelse i sin säng.
»Jag märker, min vän, att du ännu är ganska
enfaldig», sade han slutligen. »Sådana människor som
Sitnikov äro oumbärliga för oss. Dumhufvuden af detta
slag äro alldeles nödvändiga för mig. Förstår du min
mening? Det tillhör ej gudarna att göra krukor?»[1]
»Hå, hå!» sade Arkadi för sig själf, och nu först
framstod för honom Bazarovs egenkärlek i hela sin vidd.
»Du och jag äro således gudar? Eller jag borde säga:
du, ty skulle icke jag till äfventyrs vara ett dumhufvud?»
»Jo», återtog Bazarov, »du är ännu enfaldig.»
Fru Odintsov visade sig icke synnerligen öfverraskad,
när Arkadi dagen därpå tillkännagaf för henne, att han
skulle resa i sällskap med Bazarov; hon tyckes vara
tankspridd och matt. Katia betraktade honom med
allvarsam min och yttrade ingenting; furstinnan korsade
sig för bröstet under sin schal på ett sätt, som icke kunde
undfalla hans uppmärksamhet; hvad beträffar Sitnikov,
bragte honom denna underrättelse fullständigt i förvirring.
Han hade nyss förut, till frukosten, tagit på sig en ny
dräkt, hvilken denna gång på intet sätt förrådde
slavofilen; aftonen förut hade den betjänt, som skulle passa
honom upp, blifvit ganska öfverraskad, då han fick se
den mängd linne, som den nye gästen fört med sig;
och nu öfvergåfve honom hans kamrater! Han väsnades
en stund i sin hjärtängslan; han påminde då om en
förföljd hare, som står tvekande i skogsbrynet; därefter
tillkännagaf han plötsligen med förfäradt utseende, nästan
med ett skri, att äfven han ville resa. Fru Odintsov
sökte icke förmå honom att stanna.
»Min kalesch är mycket komfortabel», sade den
olycklige unge mannen till Arkadi, »jag kan skjutsa er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
