Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plikt att, om icke just bistå sin far, åtminstone visa sig
mycket benägen härtill. Han åhörde honom tåligt och
dristade sig en dag att gifva honom ett råd, alls icke i
någon förhoppning att det skulle följas utan för att visa
sin goda vilja. Hushållsbestyren föreföllo honom på
intet vis motbjudande, han till och med hoppades lifligt
att en gång få ägna sig åt agronomien; men för
ögonblicket hade han andra tankar i hufvudet. Till stor
förvåning för honom själf tänkte Arkadi ständigt på
Nikolskoie; fordom skulle han gjort en axelryckning, om någon
sagt honom, att han kunde känna ledsnad under samma
tak som Bazarov, och detta i ett hem, som var hans
eget föräldrahem; men han hade verkligen ledsnat och
skulle önskat vara långt därifrån. Han kom på den
tanken att företaga långa vandringar, men det hjälpte
icke. Då han en dag samtalade med sin far, fick han
höra, att denne hade i förvar flera ganska intressanta
bref, som fru Odintsovs mor förr i världen skrifvit till
hans hustru, och Arkadi var så enträgen att komma i
besittning af dem, att Nikolas Petrovitsch sökte upp dem
— efter rätt mycket besvär — bland sina gamla papper
och öfverlämnade dem åt honom. Då han kommit i
besittning af dessa halft oläsliga bref, kände han sig
lugnare, liksom om han omsider funnit det mål, som
han borde söka att uppnå. »Jag hoppas få ett besök af
er båda två, tillade hon alldeles af sig själf.» Denna
tanke gick icke ur hans hufvud. »Jag reser, jag reser!
ja, ta mig hin!» Men han påminde sig sitt sista besök
i Nikolskoie och den köld, hvarmed han då mottogs,
och hans rädsla fick åter öfverhand. Detta ungdomens
»hvem vet?», denna hemliga önskan att fresta lyckan,
att utan några vittnen eller något beskyddareskap försöka
sina krafter, fick emellertid till slut makt med honom.
Innan ännu tio dagar förflutit från det de unga männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
