Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arkadis önskan, hade hon på samma gång lofvat sig
själf, att det skulle bli sista gången.
»Katarina Sergeievna», sade Arkadi plötsligen med
ett slags blandning af säkerhet och rädsla, »under den
tid, jag haft lyckan lefva under samma tak som ni, har
jag samtalat med er om en mängd saker men dock aldrig
vidrört en fråga... som för mig är mycket viktig. Ni
framställde i går den anmärkningen, att man här gjort
mig till en annan människa», tillade han, i det han på
samma gång sökte och undvek Katias frågande blick;
»jag har verkligen också blifvit i många afseenden
förändrad, och ni vet detta bättre än någon, ty det är i
själfva verket er, jag har att tacka för denna förändring.»
»Mig... ni...?» svarade Katia.
»Jag är icke längre den inbilske pojke, som jag var,
då jag kom hit», återtog Arkadi; »det är ej för intet,
som jag fyllt mitt tjugutredje år. Det är fortfarande
min föresats att bli nyttig och att helga alla mina
själsförmögenheter åt... sanningens seger; men jag söker ej
längre mitt ideal där, hvarest jag förr sökte det; det
förekommer mig, som om... det låge mig mycket
närmare. Ända tills nu har jag icke förstått mig själf, jag
har befattat mig med problem, som öfverstigit mina
krafter... Men mina ögon hafva slutligen öppnats, tack
vare en känsla... Jag uttrycker mig kanske icke
riktigt tydligt, men jag hoppas, att ni förstår mig...»
Katia gaf icke något svar och såg icke längre på Arkadi.
»Jag tror», återtog han med mera darrande röst,
under det en bofink, som satt i en björks täta grenar
öfver hans hufvud, sjöng sin sorglösa sång, »jag tror,
att hvarje hederlig mans plikt är att visa sig uppriktig
mot dem... mot dem, som... med ett ord sagdt: mot
dem, som äro honom kära, och därför... har jag
beslutit...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
