Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråtfärdigt raseri. För egen del fruktade Anna Sergeievna
ett ögonblick, att anblicken af de båda ungas lycka
skulle förekomma henne något plågsam; men
förhållandet blef ett helt annat. I stället för att trötta henne
roade henne detta skådespel och väckte till och med
vekare känslor hos henne. Hon var på samma gång
glad och bedröfvad däröfver.
»Det tycks, som om Bazarov hade rätt», sade hon
till sig själf; »hos mig finns ingenting annat än
nyfikenhet och kärlek till maklighet och egoism...»
»Mina barn», sade hon och sökte behärska sin röst,
»är det sant, att kärleken är en uppskrufvad känsla?»
Men hvarken Katia eller Arkadi förstod frågan. Fru
Odintsov ingaf dem en viss fruktan; det samtal, som de
alldeles ofrivilligt kommit att åhöra, gick icke ur deras
minne... Men för öfrigt återvunno de snart sitt lugn,
och detta var helt naturligt, ty fru Odintsov själf blef lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
