Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och den brungula kuren, sen! utbrast
han i stället. Han kastade en blick in i den.
Den var fullristad med namnteckningar och
begynnelsebokstäfver — ett fäste sig i minnet
vid det amerikanska jargonghumöret i namnet
— Kickarsven, stod det. — Allt är sig likt,
mumlade han frånvarande. Han mindes den
dagen han setat här uppe i flera timmar under
det att de öppnade Larssons testamente.
Yrsa betraktade honom tyst. Hon gjorde
den reflexionen att han plötsligt kunde se så
gammal ut, liksom han ibland tycktes
förvandlad till en yngling i blick och
ansiktsuttryck. Det var så med henne själf också,
visste hon, och hon var för resten tio år äldre
än folk i allmänhet trodde. Men nu stirrade
han så underligt långt bort — inte var det
på Djurgårdsstaden, där bakom gula
brädstaplar ända hit kunde läsas i stora svarta
bokstäfver Apotek? Eller på färjan numro
fyra? Nej, han såg nog inåt, tillbaka. Hon
tyckte synd om honom, det var något galet
i hans väg, han hade gått vilse. Men hvad
kunde hon göra? Hon behöfde själf någon
18. — Fata Morgana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
