Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöder stirrande på hvarandra. ’Nå hur går det — omfamna
hvarandra i guds namn! Jag var ej blyg då jag skulle
erhålla den första kyssen af min salig gumma.’”
”Nu säger jag: Stackars Julie!”
”0, huru plågsamt blef icke detta skämt för oss båda!
Jag kunde likväl ej göra mig löjlig .. . Hastigt böjde jag mig
ned mot den förlägna flickan och hörde min tillkommande
svärfar utropa: ’Se så, barn — det är bra!* hvarefter han
lemnade rummet.”
”Och nu blef det först rätt illa?”
”Ja — Julie kastade på mig en blick, hvilken skakade
det innersta af min själ. Det var en blick af verklig smärta.
Hon pekade på en närstående taburett och satte sig sjelf på en
annan. Nu gällde det att säga något, som kunde
tillfredsställa henne, men jag var ej i stånd att få ett ord öfver mina
läppar. Efter en stunds ömsesidig tystnad, reste hon sig upp
med denna stolta och kalla hållning, som alltid stöter tillbaka.
’Då du har intet att säga mig,’ yttrade hon, ’vore det
sannerligen rätt löjligt att längre förbliiva i vår generade tete-a-tete.
Det tycks,* tillade hon med bitter ironi, ’som vissheten att
haf-va vunnit livad din fader sökt för dig, alstrat en förtidig
liknöjdhet.’”
”Så likt henne. Först öm och orolig, sedan stickande.
Nå, du svarade ?
”’Visst icke!’ svarade jag. ’Fullkomligt uppskattar jag
värdet af den lycka, så många skola afundas mig, men kan jag
väl hoppas att Julie af någon annan bevekelsegrund än den
att vara en lydig dotter gifvit sitt samtycke? Det skulle
smärta mig att tro det du kanhända genom den förbindelse, som
våra fäder aftalat, förlorar din sällhet och lycka.”’
”’Du känner mig ej!’ återtog hon med ädel rörelse.
’A1-drig skulle jag mer än du vilja sätta hela min lefnads lycka
på spel för att efterkomma våra pligter mot föräldrar. Då
den barnsliga pligten råkar i strid med hjertats böjelse, anser
jag den ej mer vara ett ofelbart rättesnöre för våra handlingar.
Ingen makt på jorden hade kunnat aftvinga mig ett ja, om ej
mina känslor ledt mitt val; och,’ tillade hon än mildare, *om
detta är orsaken till din oro, hvilken kom mig att bäfva för
vår framtida lycka, så var lugn !* Vid dessa sista ord syntes
hon mig så uppriktig, så värdig, att jag önskade att mitt
hjer-ta varit fritt. Men från denna stund, då hennes öppna bekän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
