Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig framåt och vaggade med hufvudet fram och
tillhaka; — oj jästaligen, jästaligen!
Vid kyrkoherdens läsning stod Magnus som
slagen af åskan; den starke mannen vacklade vid denna
våldsamma beröring med en verklighet, som hans
verldskloka hufvud aldrig kunnat tänka sig; ett
ögonblick fattades han af en yrsel, som om allt blodet i
hans kropp rusat uppåt hjernan på en gång, sedan
betvang han sig hastigt, drog med handen öfver
hjessan, som om han velat köra ner det igen, och ropade
med våldsam kraft, i det han skyndade åt dörren:
— Vi får ut, alle man! — jag ska’ opp efter
drängarne — — det kan rakt inte vara tänkbart att
pojken — —
Men i detsamma kom det för honom att det ändå
kunde vara tänkbart, att hela hans stolta
framtids-byggnad kunde hafva ramlat i spillror, och med ett
utbrott af våldsam förtviflan sträckte han de knutna
händerna upp i luften, skakade dem som om han
velat på en gång krossa och bönfalla och ropade med
halfkväfd stämma:
— Åh Herre Jesus! Hvad ska’ det bli’ åf mej
om pojken ä’ borta! — och rusade ut ur stugan,
följd af fadern, som med ens kände årsgammal is
smälta omkring hjertat, och med bruten stämma
ropade : — Magnus! Magnus! — i det han följde honom
med stapplande steg, medan Jan satt kvar på
bänken, jämrande:
— Jästaligen! jästaligen! om en hade kunnat
tänka sej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
