- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
193

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14.

Söndagen kom på nytt med solsken och fågel’
qvitter; de gråa fälten omkring kyrkan hade börjat
få en matt skiftning i grönt, löfträden hade spruckit
ut ändå mera, och fjärden låg klarblå och stilla och
speglade holmar och skär i långa, vattrade konturer.
Endast en och annan gång spräcktes hastigt det klara
spegelglaset af en dykande mås eller en pilsnabbt
singlande tärna, som stänkte upp ett helt perlregn
rundt omkring sig, när hon, obekymrad om
hvilodagen, skötte sin svindlande jagt efter löjstimmen,
som gassade sig i solskenet.

Helgdagsklädd som förut, men tystare och
allvarligare, samlade sig menigheten efter gudstjenstens slut
ute på den lilla kyrkogården, der man i dag inte såg
några lekande barn, eller hörde några af brutna skratt
och hviskningar från de unga. Det sista lägret hade
bäddats redan före gudstj ensten långt borta i öfre vrån
af kyrkogården, ett gemensamt för de båda unga som
man funnit vid stranden af den lilla skogssjön, fast
sammanbundna med den unga flickans sjal, och ett
annat för fattighjonet Erik, som, morgonen efter sedan
han druckit mor Karins mjölk, funnits död på sin
halmbädd ute i Östermans sjöbod. Boden låg ett bra
stycke från stugan, nere vid Sjelfva stranden, och det
hade vuxit upp storm om natten, så att ingen
derinne i fiskarkojan, der man sof fattigmans tunga och
drömfria sömn, hade hört något af den döende, om
han jämrat sig och ropat på hjelp eller om han dött
lugnt och stilla. Man kunde dock knappast tro det
sednare, då man såg hur han släpat sig omkring der
nere i den trånga boden, der halmen var spridd kring
Från gator och skär. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free