Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkans hela intresse, och 0111 hjertat ännu inte var
med i leken, så var det helt enkelt endast en
tidsfråga, när det skulle låta fånga sig. Hon blef derför
inte ens förvånad, mycket mindre ond, när han
passade på och lyfte henne ur vagnen och höll henne
kvar ett litet ögonblick emot sig, innan han satte
hennes inte allt för små fötter ned på trappan
framför värdshuset, och fröken Barrett blef helt enkelt
förtjust när han gjorde samma korta process med
henne ögonblicket derpå.
— Gud hvad revisorn är stark! — var allt hvad
hon kunde säga, så betagen var hon både i
berättelsens högre lyftning nyss och den ovanliga lyftning
hon nu hade fått, hon som aldrig, så långt hon kunde
minnas tillbaka, känt ett par kraftiga karlarmar
omkring sitt stadiga lif, och som 1111 i sin ålders höst
skulle komma till Stockholm för att göra den
erfarenheten innan hon dog.
Utan att bry sig om huruvida de andra voro framme
eller ej, bjöd revisorn dem derpå hvar sin arm och
förde dem in i den vackra trädgården, som den
gången var ovanligt folktom, hvilket hade till följd att
den långa trä verandan utåt sjön stod helt och hållet
till deras disposition. På den midt emot öfver gården
liggande kägelbanan rullade kloten, och genom dess
öppna dörr såg man några unga herrar i skjortärmarne,
men den banan hvars paviljong ligger åt sjön var
ledig.
— Nå mina damer, hvad säger ni om utsigten?
— frågade revisorn, i det han visade utåt sjön.
— Den är mycket vacker! — svarade den unga
enkan, i det hon stödde sig mot den yttre balustraden.
— Ja, rigtigt vacker ändå! — förklarade fröken;
— men hvar är bron?
— Den är borta! — svarade revisorn lakoniskt;
— men det gör ingenting, när bara Lidingöbro är
kvar! Men se der har vi nu de andra! Ja, hör du
Pelle, hvad säger du, ska’ vi hålla oss inne eller ute?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
