Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander II:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
designerad ordförande i utskottet, och innehöll, att utskottet egde i sådana ärenden, som enligt
grundlag erfordrade ständernas medverkan, endast afgifva förslag till landtdagspropositioner, men
i öfriga frågor göra framställningar, som komme att i den administrativa lagstiftningens väg
slutföras. — Utskottets betydelse begränsades därigenom till den af en förberedande komité. Och i
en kungörelse, hvilken i augusti s. å. utfärdades angående de femtiotvå ärenden, som skulle utskottet
föreläggas, blef denna begränsning ytterligare inskärpt.
Den allmänna opinionens oro vardt sålunda lugnad. Det s. k. Januari-utskottet, hvars arbeten
icke voro utan gagn såsom ledning vid utarbetandet af landtdagspropositioner, betecknar blott en
tillfällig episod i Finlands statslif. Men denna episod har sin märkliga plats i historien, såsom
ett bevis på den vaksamma kärlek till grundlagarna, som förblifvit rådande i landet, oaktadt den
långvariga politiska dvalan, och därjämte på den ädla rättrådigheten hos den monark, som utan
tvekan samtyckte att rätta en i manifestets högtidliga form vidtagen, men af skefva, om ock i
grunden välmenta, rådslag föranledd åtgärd. Alexander II torde härvid hafva senterat, att den
opposition, som endast fordrar respekt för gällande lag, är en bundsförvandt, ej en fiende till en
på sunda principer bygd regeringsmakt.
Den 18 juni 1863 utfärdades kejserligt »påbud om en allmän landtdag med Finlands
ständer i Helsingfors den 15 september 1863». Ljusare, mera hoppgifvande än förr, strålade nu
midsommarsolen öfver Finlands bygder.
Under de senaste åren hade åtskilliga förändringar i styrelsepersonalen egt rum. L. G. von
Haartman afgick från senaten år 1858 och efterträddes på viceordförandens plats af den
energiske J. M. Nordenstam (1802—1882) samt såsom chef för finansexpeditionen af Fabian
Langenskiöld (1810—1863). Till generalguvernör efter grefve Berg utnämndes hösten 1861 friherre
P. Rokassowsky, hvilken åren 1848—1854 varit generalguvernörsadjoint och därunder lärt sig
känna och förstå detta land samt blifvit värderad för sin opartiskhet och sin sansade karaktär.
I juli 1863 fick landet emottaga ett besök af sin monark. Detta besök, som torde föranledts
af den spända situationen i utrikespolitiken, hade närmast till ändamål mönstrandet af de finska
trupperna, församlade i läger invid Tavastehus. Såväl där som i Helsingfors egnades Kejsaren
den varmaste hyllning af hög och låg, gammal och ung. Särskilda deputationer från
landskommunerna i de närmaste länen uppvaktade honom med uttalanden af tacksamhet för landtdagskallelsen.
Så stundade landtdagen. Smyckad till högtid, hälsade Finlands hufvudstad Alexander II
välkommen, då han, konstitutionens återupprättare, anlände för att i egen person öppna det finska
ständermötet. I Kejsarens följe befunno sig flere af kejsardömets ministrar. Finlands
ministerstatssekreterare hade redan tidigare infunnit sig. Efter sin ankomst kallade Kejsaren hit sina
söner, storfurstarne Alexander, Wladimir och Alexej. De första dagarna upptogos af förberedande
åtgärder, såsom utnämning af landtmarskalk och talmän, deras edgång m. m. Den 18 september,
efter det gudstjenst hållits i Nikolaikyrkan, försiggick landtdagens högtidliga öppnande i kejserliga
palatsets tronsal. Härvid höll Alexander II på franska språket följande tal:
Representanter för Storfurstendömet Finland!
Då Jag ser Eder härstädes församlade, känner Jag Mig lycklig att hafva kunnat uppfylla Edra
förhoppningar och Mina önskningar.
Länge har Min uppmärksamhet varit fästad vid ett antal i landets väl djupt ingripande frågor, hvilka efter hand blifvit
väckta, men icke kunnat afgöras, emedan deras lösning beror af ständernas medverkan. Vigtiga statsskäl, dem Jag ensam egt att
bedöma, hafva under Mina första regeringsår hindrat Mig att sammankalla Storfurstendömets ständer. Men Jag har dock så
tidigt låtit vidtaga förberedande åtgärder härtill, att Jag numera, då ingen tvingande anledning till uppskof förefinnes, kunnat
församla Eder, för att, efter det Jag hört Min Senat för Finland, förelägga Eder de lagförslag och öfriga ärenden, hvilka skola
utgöra föremål för Edra öfverläggningar under denna landtdag.
Med afseende fästadt på dessa frågors stora vigt, har Jag låtit dem på förhand granskas af män, därtill utsedda af landets
förtroende. Den offentlighet, som gifvits åt denna församlings förhandlingar, har beredt Eder tillfälle att på förhand lära känna
ämnena för Edra öfverläggningar och att öfvertänka dem, rådförande Eder med nationens åsigter och behof. I följd häraf bör
det blifva Eder möjligt att, oaktadt frågornas omfattning och betydenhet, afsluta Edra arbeten inom den af grundlagen för
ständernas sammanvaro föreskrifna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
