Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin kraft, började simma hit ocli dit i ursinnig hast
och störtade mot taket gång på gång.
Det halp förstås inte. Isen låg öfveralt lika tjock
och stark; han såg både stjärnor och solar, när han
smälde skallen emot den, sjönk för varje gång ett
stycke, men höjde sig åter, alt yrare och kraftlösare.
Om han bara inte haft den där gullklimpen att
kånka på. Den var nu tung som en sten, och han
kände dunkelt att han aldrig skulle komma upp om
han ej släpte den. Han flydde för denna tanke i
början, ilade fram som i hetsad skräck, sam af och
an i en ’ångest som ville kväfva honom. Men tanken
vann på honom, och slutligen kunde han ej undgå
den; de skulle håna honom, han skulle få äta upp
gullfisken i all sin dar om han nu spottade ut den,
och all hans möda och äflan var ju förgäfves om han
släpte den ur sitt våld; men det fick gå, han orkade
ej längre.
Så släpte han den. Det var som om den fick lif
i samma stund, den svängde till med stjärten och
kilade bort i mörkret, gnistrande och grann. Och
han tyckte att han på samma gång fick all sin kraft
tillbaka; det var som skulle han ha vaknat ur en
strypande fasansfull mardröm, han kände sig lätt och
spänstig, tyckte sig se en svag ljusglimt borta i det
gröna dunklet och sam dit.
Ja, där var en öppning i isen, en rund vak, lagom
stor för att han skulle kunna krypa upp genom den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
