Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syster Ödmjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blygsam skogsblomma. Men huru många grefvar och herrar än
hälsade på i slottet, var det dock ingen som friade till
Ödmjuk, och således förblef hon i hemmet.
Då dog den gamle grefven och Rikman blef slottsherre;
Skönherre hade redan för flera år sedan dragit som adelig
page till konungens gård och stod nu som riddare i hofvets
tjänst. — Rikman var stolt och kraftfull, och det milda
regemente, som hans åldrige fader fört, hade för länge sedan
blifvit honom en förargelse. Åkrar och ängar buro honom
ej nog skördar, bönderna voro för långsamma i fullgörandet
af räntor och dagsverken, och folket för lättjefullt vid
arbetet. Därför ärnade han ändra om allt detta och draga
tyglarna till. När nu den första sorgen var förbi, gick han
en morgon tidigt till systerns rum och ropade: »Upp,
syster Ödmjuk, och omgjorda dig och tag befälet öfver
drängarne och pigorna och drif dem till arbete.»
Lydigt gjorde sig Ödmjuk i ordning och gick genom
kök och kammare, i trädgårdar och lador, och för hvar och
en af arbetsfolket hade hon ett godt ord och en vänlig
blick. Hon tröttnade aldrig; från morgonen till aftonen
var hon öfver allt, där det behöfdes, med goda råd och hjälp.
Men detta tackade henne Rikman aldrig för. — »Syster
Ödmjuk», sade han, »hvad behöfver jag en piga bland
pigorna! Du skall vara grefvinna; var sträng och befall!» —
Då bad Ödmjuk: »Broder Rikman, låt mig behålla mitt
sätt; se, de göra det villigt och gärna om jag beder dem,
men stränga befallningar göra dem knotande och trotsiga.»
Då sade Rikman: »Hvad bekymrar jag mig om packets
knorr eller glädje? De skola veta, att jag är herre och att
de måste lyda mig, emedan de äro mina undersåtar. Det
passar sig ej för min syster, att hon nedlåter sig till de
ringa och till det folk, öfver hvilket hon skall stå som
befallande härskarinna.»
Men Ödmjuk sade: »Äro vi ej alla lika, och äro ej
alla människor bröder?» — Då blef Rikman vred och
ropade: »Jag vill ej vara mina drängars broder, jag vill vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
