Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där hvarken sol eller måne lyste in, och de höllo en sträng
räfst med honom och dömde honom till döden, emedan
han brutit landsfreden och begått mord. Och strax därpå
lät grefven, som var mycket förtörnad öfver sina jägares
död, uppresa en galge utanför stadsporten, 50 alnar hög;
och i den galgen skulle Klas Törnpåk hängas. Och på den
dagen, då afrättningen skulle ske, hade många tusende
människor lupit tillsammans från alla trakter, ty ryktet om
hans styrka och skönhet hade utbredt sig vida, och så
hade dessutom människorna åter börjat tala om äfventyret
i pannkaksberget och utsmyckat detsamma med många
nya under.
Och när solen gick upp den morgon, då Klas som en
stackars brottsling skulle dö, utfördes han genom
stadsporten och bar sina tunga bojor så lätt, som om de varit af
halm, och han gick fram fast till sinnes och med ett lugnt
ansikte, ty han hade bedit mycket andäktigt och tröstat
sig i Gudi, då han visste, att han ej var uppsåtligen
vållande till något brott. Och folket tyckte, att ynglingen var
skönare än någonsin, och allas ögon fylldes med tårar att
en så ung människa skulle dö, men i synnerhet klagade
hustrurna och jungfrurna däröfver, och många af dem tänkte:
Ack, att jag kunde befria honom från galgen och genast
taga honom till man; jag skulle ej blygas däröfver. Men
när Klas fördes fram till galgen, och prästerna stodo
omkring honom med kors i händerna och tröstade honom och
sjöngo andliga sånger, och bödlarne framtogo stege och
snara, då förvandlades den allmänna gråten till ett högljudt
snyftande omkring afrättsplatsen. Bland andra stod där
äfven en vacker fru, som hade trängt sig fram genom
hopen och fått plats midt emot Klas, så att hon kunde skåda
honom rakt i ansiktet. Hon ropade så högt, att alla
människor och äfven Klas kunde höra det: »O, om Klas nu
behandlade bödlarne och deras handtlangare som Simson
behandlade filistéerna, så att han sönderbröte sina band!»
Och Klas påminte sig åter ifrån skolan historien om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
