- Project Runeberg -  Före Adam /
124

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde tränga mig igenom. En natt vädrade de upp
mig. Hade de trängt in i bägge hålorna samtidigt
så hade de tagit mig. Men nu förföljdes jag av en
flock av dem genom den trånga gången, och jag rusade
ut genom den andra hålans öppning. Utanför väntade
de övriga hundarna. De satte av efter mig, då jag
störtade fram till klippväggen och började klättra
upp. En av dem, ett magert och utsvultet odjur,
högg mig mitt under språnget. Hans tänder borrade
sig djupt in i min ena länd, och hän var nära att dra
mig baklänges. Han höll sig fast, men jag gjorde
intet försök att bli av med honom, utan ägnade alla
mina bemödanden åt att klättra vidare utom
räckhåll för de övriga odjuren.

Först sedan jag kunde vara lugn för dem, vände
jag min uppmärksamhet till den levande pinan i mitt
lår. Där stod jag nu ett dussintal fot ovanför den
gläfsande och morrande flocken, som hoppade och
klöste i klippväggen och oupphörligt föll tillbaka —
och jag grep hunden om strupen och kvävde honom
så småningom. Det tog lång tid. Han klöste och
skrapade av hud och hår på mig med sina bakben, i
det han slängde och ryckte med hela sin tyngd för
att draga mig ner från klippväggen.

Slutligen skildes hans tänder åt, och han släppte sitt
grepp i mitt sargade kött. Jag tog hans döda kropp
med mig uppför klippan, och jag tillbragte natten i
själva öppningen till min forna håla där Hängöra och min
syster bodde. Men först måste jag uthärda en hel skur
ovett från mina stamförvanter, som hade blivit störda i
sin sömn, därför att jag var orsaken till uppståndelsen.
Jag underlät icke att hämnas. Så snart hundarnas

124

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free