Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slå oss ned uppe på en gren och skratta åt våra
blodtörstiga fiender nere på marken. Eldfolket var
blodtörstigt; de voro köttätare med hundra fot långa klor
och huggtänder, de farligaste av alla rovdjur som
funnos i den primitiva världen.
En morgon, innan vi hade givit oss av utåt skogen,
blev det panik bland vattenbärarna och bland dem
som hade gått ner till floden för att dricka. Hela
horden störtade in i hålorna. Det var alltid vår vana
vid sådana tillfällen att först fly och sedan undersöka
vad som var på färde. Efter en stund kom en
Eldman försiktigt fram på den öppna platsen. Det var
den skrumpne gamle jägaren. Han stod en lång
stund och vaktade på oss, betraktande öppningarna
till våra hålor och hela klippväggen mycket noga.
Så gick han utför en av stigarna till en dricksplats
och kom efter några minuter tillbaka en annan väg.
Sedan stod han åter igen och vaktade på oss en
lång stund. Slutligen vände han sig om och linkade
inåt skogen, medan vi sände förbittrade och klagande
rop till varandra från våra hålor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
