Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Lars Erik lecl af all ej kunna besöka den af
Hilkka beprisade skolan. Hvarje kväll tog ban
systern afsides i någon vrå, och där måste hon
utförligt berätla om det märkvärdiga Magistern
den dagen sagt.
Storskolisterna voro, som sagdt, denna vinter
fem. Den minst begåfvade var den äldsta. Han,
Byströms »August med öronen», satt midl emot
Asta Maria Friman.
Hennes fader hade bestämt, atl flickan skulle
döpas till Asta, efter del han ur en bok fått
reda på att Olof den heliges moder buril det
namnet och varit en rask och stoll kvinna.
August Byström tyckte atl Asta var än
vackrare än namnet. Kunde han, så gjorde
ban henne små tjänster. På annat säll hade
han aldrig dristat sig lägga i dagen sin
beundran. Hemma i badstugan förvarade August
sin största skatt, invecklad i tidningspapper.
Del var en torr lerklump, formad till en boll.
Dess dolda värde låg däri att Asta en gång
under lek vid Sikvarpet med egna händer format
bollen och i den fuktiga leran med sneda streck
inristat A. M. F. August hade tillbytt sig
ler-kulan mot ett vackert lerhjärta, märkt A. B.
Men det hade Asta Maria genast användt all
kasta smörgås utåt sjön. Hennes skratL hade
svidande uppfångats af August med öronen,
men lerkulan smällde han icke i berget, utan
bar den til 1 badstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
