Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Fagered, Källsjö, Ullared
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Fagered.
i sitt bemödande at genom ett häftigt predikosätt, vidunderliga
åtbörder från predikostol och vid altaret, fördömandet af adiaphora
och prester — de vanliga konstgreppen — tildraga sig anhang. ...
Landshöfdingen anmälde för mig den allmänna oro, Törnbloms
offentliga och enskilta religionsframstälningar väckt i orten, der
flere genom deras föranledande blifvit sinnesrubbade . . . och den
ytre ordningen lidit afbräck. Då jag likväl trodde mig böra för
större bestraffning skona en nyligen prestvigd person, som af ett
falskt nit, måhända utan oren afsigt, var förförd” (sic), så ...
missiv . . . ”och torde Prosten Fagerberg begagnat min afresa til
tidpunct för sin Ansökning, sedan han fruktlöst hos mig sökt
utverka . . . ändring i missiveringen”. Fagerberg svarar: ”... hade
förmodat, det hans ansökning vunnit afseende; men emedan den
sanna christendomens fienders djerft insinuerade osanningar, dem
han med mycken förundran och ledsnad inhämtat af Consistorii
protocoll . . . varit enda driffjädrarné til cen rättsinnade adj.
Törnbloms missiverande, hade, enligt Prostens (Fagerbergs) tanka,
en opartisk undersökning, dervid han och Törnblom med all
frimodighet i församlingarnes kyrkor skulle framstått, varit nödvändig,
på det hans trovärdighet, aldrig förr misskänd, och adjunctens
obrottslighet måtte blifvit ådagalagda”. RBegär därföre ännu en
gång at få T. åter. Förgäfves. Wingårds och Landshöfdingens
”trovärdighet” måste vara ännu mindre ”miskänd”. Lector Ekman
föreslog undersökning, på anförda ord, då Fagerbergs önskan, på
hvars kallelse T. blifvit ordinerad, kunde framdeles upfyllas. Likaså
Bruhn. Märkvärdigt nog at, då Fagerberg förmenas få honom
igen, han missiveras til grannpastoratet (Solberga). Detta var ur
askan i elden. Ty här flammade nitet så, at öppen anklagelse blef
följden, bestridd af tvänne prostar. Den ene klagar öfver
oanständiga uttryek i predikningar, öfver husförhörsträngsel af folk,
ända från Tölö och Hanhals, öfver altardiskens ohelgande m. m.
Den andre bifogar, bland annat: ”Hvarje söndag hafva på flera
mils afstånd menniskor, dels gående, dels åkande, liksom til en
marknad, strömmat til de kyrkor, där desse prestmän (J.
Torbjörnsson och Törnblom) predikat, utträngt församlingarnes egna
invånare, sönderrifvit hvarandras kläder, nedsmutsat och skadat
bänkar, altardiskar m. m. I synnerhet skall detta. hafva händt uti
Jörlanda, där Tit. Törnblom ådagalagt prof på sitt ovisa nit”.
Vidare klagar densamme öfver ”dagliga sammankomster, i
synnerhet af qvinfolk, af hvilka en och en i sänder insläppes,
förmodligen, för at erhålla välsignelsen; ja, dårskapen går så långt, at de
anse honom för en af Gud utsänd utomordentlig apostel”. Härpå
svarar Törnblom, i en lång redogörelseskrift, på ett så både
humoristiskt och slående sätt, at det väckte i Consistorium både
munterhet och erkännande i grunden. ehuru man måste varna til
”vishet”. Bland annat, då han förnekar sig hålla ”enskilta
sammankomster”, men öpnar tilfällen til enskilt befrågande i
själavårdsangelägenhet, säger han: ”Uti sådana enskilta besök har jag funnit
det ypperligaste tilfälle at efterkomma herr D. och biskopens
upmuntringar i Ordinationstalet på min vigningsdag . . . öfver Es.
62: 10, och synnerligast öfver orden: görer väg, görer väg, rödjer
bort stenarne”. Vidare, at den prost, som bodde i samma pastorat,
där T. tjenstgör, aldrig afhört en enda af hans predikningar, aldrig
heller vid något annat tilfälle afhört honom, och ”äger således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
