Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Fagered, Källsjö, Ullared
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Comministri. 287
intet annat at anföra än hvad andra berättat honom utan ringaste
ordning och sammanhang”. S. å. (1830) får han en lång förmaning
til försigtighet af Wingård, särdeles med afscende på bindenycklens
bruk, enligt Schartau, hvaröfver prostarne som mäst klagat.
”Slutligen erinrades T. at läran om himmelrikets nycklar bör varsamt
användas, at den är just det medel, hvarigenom Catholicismens
prestvälde upstigit, men at vi Protestanter ej tänka som
Catholikerne; at presten skall besinna, at han ej är Herre öfver folket,
utan en Herde; at han är blott minister sacramentorum; at hvad
T. anfört rörande den eljest värderade prosten Schartau, ej
bedömes af Consistorium, men at han troligen tagit denna sed derfö r
at i gamla Handboken var för Absolutionen ett olämpligt Formulär
och han derför funnit nödigt häfva all anledning til irriga begrepp;
men at nu, då absolutionen är vilkorlig, dervid ingen fara synes at
frukta, hvadan T. ålades at ej afvika från Handbokens föreskrift
eller missbruka en magt, som bäres i endast bräckliga käril”.
Consistorium ”hoppades at få framdeles med förtroende omfatta
Törnblom”. S. D. begär Fagerberg åter T. men nej, han ”behöfs
i Solberga”. Detta behof fortfor han at upfylla så, at han kan säggas
varit en reformator för denna bygd, och ännu i dag välsigna dess
inbyggare allmänt hans minne. Härifrån missiverad til Weddige
(10 veckor). Sedan til Gällstad. I Spekeröd senare omsider. —
AV. pastors” titeln, så ytterst obetydlig i sig sjelf, at man ändtligen
i senare tider öfvergifvit detta consistoriella tiltag at härmed
förläna ”heder och värdighet”, kan, då den omsider gafs åt T.,
verkligen tjena til signatur för en ny upfattning af lärarekallet mot
hvad den var i de tidigare år, vi anmärkt, de där skulle kunna
betecknas såsom en ”islossningsperiod”, trots den värma, hvarmed
en Wingård försvarade status quo. Han benämndes mellertid och
länge dessförinnan i en stor omnejd rätt och slätt ”Pastorn”. I
senare åren skref T. sina predikningar af öfvertygelse at det dock
var det rättaste; alltid trogen meranämnde lärofaders method, som
dock sjelf blott skref i utkast. Var tämligen stark apocalypticus,
predikande gärna de novissimis och om den antichristiska nödens
tid. Han hade ett tämligen godt liberi. studerade dagligen, äfven
humaniora; Hallenses voro hans älsklingsförfattare, dem han ock
åberopade i klagoskriftsmålet. Lättare än mången, kanske än
mängden, hade han kunnat bestå en pastoralexameri, men ville par
princip aldrig taga den, emedan han aldrig ville ha något pastorat
med dess många verldsliga bestyr, menande sig såsom capellan
bäst kunna uteslutande verka i själavård. Han var en lång,
koppärrad, allvarlig man, mild i omdömen och höll sig i bokstaflig
mening ringare än andra. Var tildragande i umgängelsen; han
hade ej sällan besök af ämbetsbröder och andra, lockade ej blott
af den natursköna trakten, utan af hans instructiva personlighet;
och t. ex. den lärde Lectorn G. Andersson från Lund, som rest
Europa igenom, försäkrade sig aldrig gjort en angenämare färd
än den til Egnareds sacellani och sacellan. T. gick merendels
med staf i hand uti sjukbesök, ofta milslång väg, icke sällan kallad
äfven utom pastoratets gräns; äfvenså vandrade han ej heller sällan
mellan kyrkorna. Det urgamla oskicket, här nästan större än
mångannorstädes, at en hop ryckte utur kyrkan under pågående
gudstjenstslut, lyckades han ej utrota. Var mellertid så älskad af
åhörare, at de mot vilkor, hvarpå han gick in, at han aldrig skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
