Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sista året af Karl XV:s lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsmannavalet för Stockholm till andra kammaren
och förde ordet på ett talrikt sammanträde af
valmän på börsen. Ett af mina syftemål var att
bereda Bergström en plats i kammaren och ett annat
att afböja mitt eget inval dit, hvilket önskades
af många, som hade fått i sinnet att åt kammaren
förvärfva ett talmansämne. Dessa mina båda syftemål
vunnos också, och mötets kandidater gingo igenom. Jag
hade blott önskat, att bland dem upptagits Dufva,
för att få någon ledare inom landtmannapartiet,
med hvilken en underhandling och komposition varit
möjlig.
Det länge väntade dödsbudet om kungen kom
plötsligt och väckte om icke bestörtning dock en
allmän sorg, som visade, huru verkligt populär han
varit. Jag bedömde honom under hans lefnad, såsom
jag efteråt funnit, icke blott strängt utan till och
med orättvist. Ännu under det oändliga lofsjungandet
af den nyss hädangångne erfor jag, såsom jag skref
till Sibbern, en främmande känsla, då jag tänkte
på huru allt, som skedde under hans regering af
någon betydenhet, skedde mot hans vilja, t. ex. i
den utländska politiken, i representationsfrågan, i
strafflagsreformen, i befordringsväsendet o. s. v.;
och då han häruti gaf efter, icke af god vilja utan
af brist på kraft att strida för eller att själf
fasthålla en grundsats, hade jag svårt att fatta,
hvaruti hans storhet såsom regent bestod, ty den var
i själfva verket, liksom hans frejdade väns, Fredrik
VII:s, blott svaghet. Däremot kunde jag förstå, att han
blef älskad för sin person, ty han hade en i botten
älskvärd natur. Den stora allmänheten tycker dessutom
icke om några helgon. Det smickrar den tvärt om att se
sina egna fel och laster vara kungliga. Uppriktighet
och öppenhet älskas däremot af alla, och ingen
hade med större fallenhet än han spelat öppen. Hans
fullkomliga liknöjdhet att skyla, hvad man tyckte
han borde vara mest angelägen att dölja, gjorde det
nästan omöjligt att tro honom dölja någonting annat,
och man skulle hafva sett honom på mycket nära håll
för att i detta afseende känna honom rätt; – men det
hade icke allmänheten. En annan sak, som vann hjärtan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
