Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sista året af Karl XV:s lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, att allt var hos honom personligt; själf en
människa af kött och blod, betydde för honom sak
intet men person allt. Om någon, för hvilken han
hade personlig vänskap, föreslog en sak, så fick den
genast hans sympatier, som den alldeles skulle saknat,
om den blifvit satt i fråga från annat håll.
På samma gång, som jag nedskref ett sådant omdöme,
tillade jag dock, att man icke får döma en kung
strängt såsom människa, då ingen är utsatt för större
frestelser; och de flesta människor duka under för
stora frestelser.
Oaktadt denna min dåvarande uppfattning må vara
objektivt sann. finner jag numera icke blott en
ursäkt utan ock i viss mån ett försvar för Karl XV:s
hela hållning i de konservativa tänkesätt, som han
delade med så många ärans män, och i hans poetiska
sinne, som för honom framställde riddarväsendet såsom
samhällsidealet. Han kunde icke annat än med ovilja
underkasta sig allt, som därifrån aflägsnade honom,
men han insåg fruktlösheten af att söka spjärna emot
det moderna samhällets udd, och därför sökte han taga
det så lätt som möjligt.
För öfrigt anmärker jag, huru olika man, eller
åtminstone jag, ofta bedömer en människa under hennes
lefnad och efter hennes död. Och oftast framstår
bilden för mig fördelaktigare, när jag har den framför
mig såsom ett afslutadt helt, än då jag endast ser
spridda drag däraf. Har man dessutom haft att strida
med någon, så är det naturligt, att man under stridens
hetta är fientligare mot sin motståndare än man blir,
sedan striden är slut och man med lugn ser tillbaka
därpå.
Öfver Karl XV:s bild kommer alltid att falla en vacker
dager från hans goda hjärta, hans vänsälla väsende
och hans konstnärliga ande. Han är mig kärare såsom
ett minne, än han var under sin lefnad; och jag tror,
att min senaste uppfattning är den sannaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
