Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden Tyskland och Österrike äfven för landkartorna
antagit Greenwich initialmeridian, hvarför endast
Frankrike bland större makter står fast vid den gamla
s. k. »Ferro-meridianen» [1].
Konsten att bestämma geografisk bredd och längd
underlättades under den tid, vi här sysselsätta oss
med, högst väsentligt, tack vare uppfinningen af nya
instrument och nya vetenskapliga upptäckter. Hvad
först breddbestämningarna angår, gagnades dessa
genom en uppfinning af PICARD, som först förenade
kikaren med vinkelmätningsinstrumentet (1668),
hvarigenom det blef möjligt att lättare än förr
fixera vinkelafstånden. Engelsmannen JAMES BRADLEY
upptäckte 1728 ljusstrålarnas aberration eller det
förhållandet, att en skillnad förefinnes mellan en
himlakropps observerade och verkliga läge på grund
däraf, att ljuset förnimmes från den i rörelse
stadda jorden. Samme man fann också (1748),
att jordaxeln är underkastad en liten rörelse
(nutation) i följd af månens attraktion. Dessa
faktorer framkalla felaktigheter, hvilka måste
frånräknas vid bestämmandet af den geografiska
bredden, liksom äfven de fel, som blifva en följd
af ljusets brytning (upptäckt af Snellius eller
Cartesius, närmare beräknad af Cassini)[2]. Det
viktigaste nya hjälpmedlet för breddbestämningar
var dock den af engelsmannen JOHN HADLEY[3] (1731)
uppfunna spegelsextanten (oktanten)[4], hvarigenom det
blef möjligt att med lätthet göra vinkelbestämningar
äfven på det gungande skeppet[5]. Detta instrument undanträngde småningom
den gamla jakobsstafven ur sjömanspraktiken.
Längdbestämningar voro fortfarande svårare att göra,
särdeles till sjös. Ett nytt medel härtill lämnade
observationerna på Jupiters månar, af hvilka fyra
upptäcktes af Galilei 1610; ty de tre första af dem
inträda vid hvarje omlopp kring sin planet i dess
skugga och blifva då förmörkade, hvilket kan inträffa
ett par gånger om dygnet. Då nu dessa förmörkelser
samtidigt kunna ses från en stor del af jorden, så
behöfva två iakttagare under olika meridianer endast
jämföra sina ortstider för att erhålla tids- och
följaktligen längddifferensen[6]. För att nu göra det
möjligt att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
