Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
»När tycker du vi ska segla över och språka med
moster?»
»Nog hinner vi det», fräste Bernhard.
»Sommaren är lång, vet jag.»
»Så han gör sej till», tänkte Alexander och log.
»Nu ä han glad åt att ha fått mej fast», tänkte
Bernhard förargad.
Pojkarna Österman voro kända för sin
tystlåtenhet, men denna sommar öppnade de icke ens sina
munnar till en hälsning. Surmulna och vresiga gingo de
ur vägen för alla och låtsades varken höra eller se.
»Di sir ut att ha sålt smöret å tappat pengarna»,
sade gumman Westergren, vars tunga var fruktad på
hela ön.
»Och målföret har dom visst också blivit av med»,
inföll Öman. Han stod och hängde vid gärdesgården
kring sin nothage och som han just upptäckte
Alexander borta på backen ropade han åt honom:
»Kom hit får jag säja dej något!»
Alexander brummade ett otydligt svar och slank
undan i ladugården.
»Att bli klok på den ä inte lätt», sade Öman.
Gumman Westergren gick beskäftigt närmare.
»Min tro ä, att pojkarna kommit ihop sej om
boskiftet», viskade hon. »Inte talar di med sina grannar
å inte säjer di ett ord te varann. Han ska få sanna
mina ord, Öman, di ä okontanta.»
Öman visslade gällt och långdraget.
»Varför skulle di annars gå så där å tjura?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
