Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
»Anfäkta å regera, hon säjer någe, mor lilla.»
Gumman klippte med ögonen, förtjust över
lovorden.
»En ä väl inte värre bakomtagen än att en begriper
va som händer å sker mitt framför ett par goda ögon.»
Ännu en stund stodo mor Westergren och Öman
vid gärdesgården och nästa dag var historien om
pojkarna Östermans process ute. Att den aldrig b1ev av
minskade icke gumman Westergrens anseende.
När han väntat ett stycke in i augusti, förlorade
Alexander tålamodet. Han hade redan hostat sitt
»nå?» utan att det medfört resultat och en kväll
utbrast han:
»Om söndag tar vi väl ändå över till Storön?» Han
tyckte, att Bernhard betraktade honom med en blick,
som var svår att förstå, och blev tankfull för en stund.
Så skrattade han till på sitt rasslande torra sätt och
sade för sig själv. »Kors i alla mina dar, gamla
karlen måtte vara blyg.» Så snart han insett det lovade
han tyst att hädanefter som hittills redigt bistå
brodern och bättre än förut dölja sin motvilja för ett
giftermål, som hotade att bringa så mycket nytt in
i deras lugna liv.
Alexander höll ord som alltid och då bröderna en
byig morgon togo plats i båten, sken han av
belåtenhet. Bernhard däremot var tyst och stel.
»Ska ni åstad å fria, ni ä så ovåligt fina?» ropade
gumman Westergren, som enkom gjort sig ärende ned
till stranden för att söka snappa upp ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
