Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
man i hans ställning nödgades åhöra dylikt från
fattiglappar.
Först när han en lång stund stått i förstugan,
erinrade han sig dotterns tillvaro. Vreden, som jäste
inom honom, vände sig plötsligt mot henne, hon var
ju skulden till hans nederlag. Naturligtvis trodde
han inte de båda andras påstående ägde någon grund
— det fattades bara det. Men den slampan Kristina
hade genom någon oförsiktighet fått skenet emot sig,
det förstod han.
»Nå så ska jag också läsa lagen för henne», sade
Andersson och nöjd med att äntligen ha fattat ett
beslut öppnade han dörren till salen. Nästa sekund
skallade hans rop genom huset: »Kristina, kom hit!»
Dottern trädde dröjande in i rummet och när
fadern nu betraktade henne med mer misstänksamma
blickar än vanligt, märkte han strax, att hon ej
vågade möta hans ögon. Andersson gjorde ett slag över
golvet för att lugna sig och frågade därefter:
»Va’ ä det du ställt till, va’?»
»Herre Jesus, far, inte kunde en väl tänka sej, att
det skulle bli så galet.»
Andersson tyckte, att golvet gungade under fötterna
och vacklade bort till väggen för att finna ett stöd.
De röda polisongerna stodo rätt ut från kinderna och
håret klibbade vid pannan. Hans händer öppnade sig
och slötos krampaktigt, utan att han märkte det, knäna
darrade och efter ryggen kröp den ena kylande kåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
