Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
efter den andra. Det var tillräckligt att se dotterns
skuldmedvetna hållning, resten begrep han.
Kristina sjönk ned på en stol och gömde ansiktet
i händerna.
När Andersson litet senare hämtat sig, var hans
röst ödmjuk och darrande. Slaget hade fallit så
oväntat och träffat så hårt, att vrede och stolthet sopats
bort därav.
»Ä... ä de A’gust Karlsson?» frågade fadern.
Dottern vred sig runt på stolen, så att hon kom att
sitta med ryggen åt honom.
»Jaså, det ä så», sade han stillsamt, nästan vekt.
Antydningen om ett svar pressades fram mellan
snyftningarna, som skakade flickans kropp.
Andersson hörde icke orden men anade, att det var värre
än han förmodat.
»Jo, jo», mumlade han dystert. Och med ens inne
i saken fortfor han. »När tror du, ungen kommer?»
Snyftningarna blevo häftigare, och den böjda
ryggen framför honom gick i vågor.
Andersson nickade. Flickan, som satt där, var hans
enda dotter, kött av hans kött och ben av hans ben.
Inte tjänade det till något att larma och skrika, vad
som hänt var varken ovanligt eller obotligt. Han
önskade likväl, att dottern haft förtroende för honom,
de två voro ju hänvisade till varandra, och höllo de
inte ihop, gick allt sönder. Hon borde länge sedan
sagt honom, hur det förhöll sig.
Det var en hel mängd tankar som föddes i Anders-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
