Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
kanske två, fastslogs det, att Joel Nord seglade bättre
än andra. Blåste det så att fiskarna bleknade vid blotta
tanken på seglats, var man säker på att finna Joel
Nord ute.
»Jo, jo, det är Joels väder i dag», sade gubbarna
och nickade mot varandra. Och så tillade de: »Få
se, hur länge det går för den galningen.»
Det gick utmärkt för Joel Nord. Varken skär eller
stenar funnos i hans väg, och ingen brottsjö stjälpte
hans båt. Han slapp alltid igenom, där andra skulle
gått under, öborna skänkte honom, om än motvilligt,
sin beundran, dock följd av invändningar och
olycksprofetior.
»Ja men», sade Joel med tillgjord blygsamhet, »blåsa
måste det, annars kommer man ju inte ur fläcken.»
Vid den tiden var Joel en sex fot lång, något
skranglig yngling. Hållningen hade kunnat vara bättre, men
sättet ägde en gammal mans trygghet. De ljusblå
ögonen sågo rätt fram utan skygghet och tvekan, och det
gula håret krusade sig vid tinningarna. Trots flera
yttre företräden saknade han flicktycke, vilket icke
hindrade honom att slå sina lovar kring Anna i
Grangården längst söderut på ön. Hon mottog nådigt hans
hyllning, och Joel nöjde sig tills vidare därmed.
Granskärets gård låg vid en vik, vars inlopp
stängdes av en rad hällar och klippor, vilka stucko upp i
jämnhöjd med vattenytan. Även i lugnt väder
fordrade det stor uppmärksamhet att taga sig fram bland
grunden utanför viken, och det var kanske det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
