Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
verkligen räta upp sig, ty rak i ryggen ville Joel sitta,
när människor omsider skulle finna båten med dess
döde styrman.
Drivisen sjöng outtröttligt sin vitt ljudande koral
och lugnt och fast som det anstår en man, tänkte Joel
på slutet. Dödshallucinationerna skrämde honom ej,
han tyckte i stället, att det var enkelt och naturligt,
att han skulle gå ifrån nattens långa mörker in i den
klarhet, han nyss skådat och efter vilken han nu
längtade. Isens koral övergick efter hand till
klockringning. Där var små gälla pinglor och stora tunga
malm-kläppar, vilkas mäktiga dån kom luften att skälva, där
funnos dombasuner, som ljödo starkare än
åskskräl-lar, och där funnos flöjter, vilkas toner påminde om
vindens sus i ett fartygs tackling.
Joel tänkte icke mer. Han lyssnade hänförd.
Sakta gled båten genom isen. Det raspade och
skrapade mot dess bordläggning och blåsten slet nyckfullt
i seglet. Kölden blev allt hårdare, den bet sig fast i
kroppen och kom blodet i ådrorna att stelna.
Så seglade Joel Nord, utan roder och kompass
ensam i nattmörker och isgång men rak i ryggen mot
evigheten.
Han vaknade vid ljudet av hugg och slag och
öppnade ögonen, kring vilka nattens kyla bränt bort
skinnet. Han undrade vad som försiggick och fattade
först efter hand, att man högg honom loss ifrån toften,
där han frusit fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
