Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därefter gnuggade han åter händerna och gick
in i sitt rum, och gumman rev sig i huvut, för sin
del.
— Aldrig, att jag begriper, vad som nu står på!
mumlade hon. Aldrig, att jag det begriper! Det är
sanning, det!
§ 2.
Men redan dagen därpå kom det tredje stora
tecknet, och det var avgörande. Då lämnade
Gobsman nämligen för första gången på tio år sin egen
värld, passerade Rubicon eller Norrström och
anträdde sin ödesdigra marsch mot Rom eller med
andra ord mot fina världen eller samhället eller vad
du behagar kalla dig själv, vördade läsare, och dina
vänner och bekanta! Dit ämnade han nu emellertid,
som vi se, intränga, och den första, han begav
sig till, var fanjunkar Polviander, och i ett viktigt
ärende.
Han passerade alltså Norrbro, Gustav Adolfs
torg och Kungsträdgården, tog Hamngatan fram
till Dramaten, svängde där uppför Birgerjarlsgatan
och vidare uppför Sturegatan, ty fanjunkarn bodde
långt uppe på Östermalm. Och han gick ganska
långsamt, stannade vid stora skyltfönster och då eleganta
droskor med begravningsmogna gubbar i passerade,
tittade ibland uppåt taken, gick ibland tillbaka några
steg, då han sett något skymta i en tvärgata, höll
händerna på ryggen, hade vänstra byxbenet
upphakat på kängskaftet, hade anlagt en högst ogene-
9. —
Nordström, Jobbarfamilien Gobsman.
I29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
