Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rad min, som om det egentligen var han, som ägde
stån, och småpratade halvhögt för sig själv.
— Jaha! Si där!... Det är fint, det! Så där!
Man förstår det! muttrade han, och som folk på
Stockholms gator alltid ha ögonen öppna för det,
som bryter av, så blev han snart observerad, och
man knuffade i varann bakom honom:
— Titta på gubben! Så löjlig han är! Nej, titta
på honom! viskade man.
Och alla skrattade åt honom, åt vår förträfflige
hjälte och potatishandlare och anade inte, att det
var han, som gav dem en del av deras föda, och
att han skulle kunnat hålla långt bättre middagar
än de, bara han velat.
Medan han strövar där i sina funderingar, ska
vi emellertid skynda före till fanjunkarn. Han bodde
som sagt högt uppe på Östermalm. Där går en gata,
som heter Östermalmsgatan, och man skulle tro, att
det var den finaste i hela stadsdelen, eftersom den
bär dess namn, men bara den omständigheten, att
vid dess ena ända ligger ett fängelse och vid dess
andra Frälsningsarméns huvudkvarter, visar, att så
icke kan vara fallet. Visserligen frekventeras den
förra lokalen i våra dar rätt flitigt av de mest
framstående och betrodda samhällsledamöter och den
senare har fått erkännande i pressen, men riktigt
fina anses dock icke de båda etablissemangen, ännu
så länge åtminstone. Men det kan ju bli!
Strax intill Frälsningsarmén bodde det hedervärda
herrskapet Polviander, i en liten våning med fönst-
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
