Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
emot gumman med ett gladt leende pä läpparnc och
med klockan lyft högt i Vädret.
— Här har jag den igen, mor! — ropade han.
Greta stannade framför Simon och såg på honom.
Från hennes ögon föllo ett par klara tårar, men mun-
nen log och blicken lyste af hjertats fröjd.
— Gud signe dig, gossen min ! — sade hon sakta,
s Simon tog hennes hand, och så vandrade de till
sammans mot hemmet. „
Under vägen berättade Simon det, som händt ho-
nom nere vid bruket, och omtalade att han skulle gå
dit igen dagen derpå.
— Ja, mor, hädanefter ska jag spela för pengar,
så att du inte behöfver lida nöd — tilläde han.
Greta tryckte tyst hans hand, och stillatigande
gingo båda in i stugan.
Qvällsvarden stod ännu orörd på bordet, och nu
lät Simon sig väl smaka. Sedan båda hade ätit, gingo
de till hvila, men innan sömnen kom, vände de sig
till Gud i bönen. Greta tackade af uppriktigt lijerta
•Herren, för det att han öppnat Simons ögon, och Si-
mon bad om styrka att kunna hålla hvad han före-
satt sig.
När Simon ändtligcn somnade, drömde han att
han satt uppe vid forsen en månskensnatt och önskade
att strömkarlen skulle lära honom spela. Vid foten
af fallet, der elfven var hvit af skum, steg upp en
grönskäggig man, klädd i silfverskir och med en krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
