Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Och så tog hon flaskorna, som blifvit öfver från
kalaset, och tömde med egen hand innehållet ute på
backen.
Från den dagea blef det annan ordning på Vass-
ängen. Förut hade der funnits en slarfvig husbonde
oeh en matmoder, som aldrig styrde och ställde med
något annat än det inre hushållet. Men nu försiggick
en märkvärdig förändring med mor Fredrika. Hon
började sjelf befatta sig med gårdens skötsel, och snart
gjorde hon det som »en hel karl», det var hela sock-
nens mening. Sjelf arbetade hon från morgon till qväll,
och arbetsamhet fordrade hon också af tjenstfolket.
Sparsam blef hön i så hög grad, att hon fick rykte om
sig att vara snål, och snart sade man om henne i byg-
den, att hon var sniken som »Pintorpafrun» och att
hon ef höll af något’ annat i verlden än sina kära
pengar. Den märkvärdigaste förändringen hos mor Fre-
drika var dock att hon som förr var sjelfva saktmodet,
mod ens blef sträf, ja till och med sträng. Den ende,
som någon gång kunde locka ett småleende från henne,
var Knut; men ju äldre han blef, ju mera sällan hän-
de detta, ty Knut med sitt glada sinne kände sig med
hvar dag allt mer främmande för modren och han börja-
de att längta bort från det dystra lifvet i barndoms-
hemmet.
Under Vassängen hörde torpet Backen. Der bodde
en torpare med hustru och många barn, af hvilka det
äldsta- var en flicka, som hette Anna. Så länge Knut
✓
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
