- Project Runeberg -  Gud i naturen /
260

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid betraktandet af den högre alpregionen, der
trädvegetationen redan blifver dvergartad, men betesmarkerna ännu
alltid betäcka sig med lysande, doftande blomstergrupper och
riklig tillgång på de utmärktaste foderväxter, finna vi sålunda
att de för grästäcket farligaste förstörarne stannat qvar uti
den nedre hälften af bergsregionen, så att växtätarne blott
utgöra omkring en sjettedel, men de af rof lefvande och
isynnerhet deras högsta form, jordlöparne, två tredjedelar af alla
skalbaggar.

Deraf framgår ovedersägligt att äfven växttäcket, som
alltid är första vilkoret för andra organiska varelsers existens,
här genom rofdjurens öfvermakt på det eftertryckligaste
skyddas från det lilla örtbladet till buskarnes och halfträdens löf
och blommor.

Detta vexelförhållande undergår talrika modifikationer, som
dock alltid noga öfverensstämma med den marken beklädande
vegetationens större eller mindre yppighet, ja så betydligt ordna
sig till dess förmån, att under det i låglandet skalbaggarternas
antal vida öfverstiger de blommande växternas, de förra
deremot i den öfre alpregionen knappt utgöra en tredjedel af de
sednare.

Ett vackert exempel på harmonien emellan insekternas
byggnad och deras vistelseorter lemna oss Alpernas
skalbaggar; ty de arter, som inom denna zon ega sitt största antal
individer, äro fullkomligt utan vingar. Till och med de
slägten, som inom den djupare liggande bergsregionen endast hafva
bevingade arter, uppträda här i blott obevingade. Denna
skapnad bidrager utan tvifvel betydligt till deras uppehållande,
emedan de små djuren, om de kunde flyga, fortfarande skulle
förirra sig till snö- och isfälten, der de kommo att gå under. Så
ser man ofta förhållandet vara med vilsekomna fjärilar, under
det man svårligen någonsin träffar en obevingad skalbagge på
snöfälten. Liksom blommorna drager sig äfven insektslifvet
tillbaka ur den kallare luften till den varma jorden, och till och
med snabelviflarne och bladbaggarne, som djupare ned hafva
sitt tillhåll på buskar och småträd, lefva här gömda under
stenar eller i jordhål.

Man kan väl säga att inom insektsverlden instinktens
under stigit till sin största höjd, liksom om försynen velat genom
en så mycket större utbildning af deras högre egenskaper hålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free