Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af alla fiskar fånga sprutfiskarne och skyttarne sitt byte
på det mest konstfärdiga sätt.
Sprutfiskarne (Chelmo rostratus och longirostris), som lefva
i närheten af kusterna vid Javas, Mauritius’ och
Sällskapsöarnes bergiga trakter, hafva en lång snabel, hvilken hos den
sistnämnda arten belöper sig till något mindre än en
femtedel af fiskens hela längd. Med hjelp af detta märkvärdiga
organ nedskjuta de med stor skicklighet och säkerhet sin
favoritföda, insekterna, från de grässtrån, på hvilka de upptäcka
dem, och liksom den öfvade jägarens säkra kula fäller den i
trädets topp hvilande fågeln till marken, förfelar äfven
sprutfiskens halfalnshögt upp slungade vattenstråle sällan sitt mål.
Hos skytten (Toxotes jaculator) är nosen väl ganska kort
och nedtryckt, men detta oaktadt vet han att åtminstone lika
framgångsrikt eller till och med ännu skickligare begagna den
på samma sätt.
Han kan med säkerhet spruta vatten hela tre fot och
derutöfver och förfelar högst sällan de på vattenväxter eller vid
stranden krypande insekter, som han utkorat åt sig till byte.
Han anträffas förnämligast i Ganges, men äfven uti Indiska
hafvet och omkring öarne Bourou, Java och Nya Guinea.
Javaneserna, men isynnerhet chineserna på Java hålla honom
fången i sina hus för att roa sig åt hans konst och rörelse.
De låta myror eller flugor krypa på snören eller trådar
och hålla dem framför skytten på bestämdt afstånd. Vore
fisken känd i Europa, så skulle den utan tvifvel föranleda
månget vad och fördrifva månget sysslolöst ögonblick.
Betrakta vi fenornas skapnad hos de olika fiskslägtena, så
finna vi äfven här den vackraste harmoni mellan dessa
organers byggnad och de behof, som de skola tjena. Som man
vet äro ryggradens och af denna isynnerhet stjertdelens
laterala krökningar och sträckningar alla fiskars genomgripande
rörelsemedel, och i öfverensstämmelse dermed finna vi de vid
dessa rörelser verksamma sidoytorna uppåt, nedåt och bakåt
förstorade genom de i lodrät rigtning infogade rygg-,
anal-och stjertfenorna; ty i det den roende kraften utbreder sig
öfver en vidsträcktare yta och derigenom träffar på ett större
motstånd, måste den uppenbarligen åstadkomma en desto större
hastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
